Historia skrivs, bloggens sista inlägg...

Kära läsare av denna blogg!

Stunden är dessvärre kommen, vi hade två bra... eller låt oss säga att vi hade två månader tillsammans som nu har kommit till sitt slut. Vår resa har varit som en berg och dalbana, det har varit stunder på toppen men också i dalböjarna, dessvärre är metaforen allt för realistisk, "det gick långsamt uppåt för att sedan krascha rakt ner" fucking Balder här...
Det är inte du utan jag, du har mig ständigt varit trogen, aldrig leipat, bara visningar och kommentarer.
Jag har dessvärre valt att gå vidare, hittat en ny, hoppas vi kan vara vänner bloggen...

"Jag började att skriva och insåg snabbt att här fanns referenser att dra, tillslut blev det bara deppigt!" Ja, det är som sagt en deppig stund när jag denna söndagskväll skriver bloggens allra sista inlägg, snön faller som i slow motion utanför fönstret i ett vinterklätt landskap- från spotify ljuder ett tidigt kapitel ur spellistan Aight, som taget ur en Julia Roberts film, skillnaden är att denna saga saknar ett lyckligt hollywoodslut! Vet inte riktigt vad inlägget skall handla om, jag skrev i bloggens första inlägg om hur denne skall stiga med tiden, att inläggens kvalité skulle bli bättre och bättre, svaret på den frågan besitter bara Ni. Jag kan nu i efterhand villigt erkänna att vissa, de flesta rättare sagt, av bloggens inlägg skrivits i ett milt sagt ostabilt tillstånd, de har skrivits av ilskna lustnar och romantiska droger, inget inlägg har varit det andra likt. Det blev inte så många texter jag hoppades på vid bloggens början och slutet på denna era kom allt för tidigt.
Det har varit allt från hisskaos till lesbiska julbord och där emellan sköna inlägg om traditioner som aldrig gjorts förut, nytradtioner om man får mynta ett eget uttryck! Du som läsare, för jag förutsätter att det är singular har varit en ledstjärna att följa i mörkret, en personlig GPS.
Därför tillägnar jag detta inlägg till dig.
Genomsnittsläsare på denna blogg visade sig i en undersökning ha följande karaktärsdrag;
Du är av kvinnligt kön, även om du påstår dig vara man och raggar på dina lagkamrater.
Du gillar svensk kultmusik, även om du smygtrollar i gaderoben.
Du är en go gubbe, det vill säga från Göteborg och du håller där efter på de Göteborska lagen i all idrott, men i fotboll är det Bottenlaget som får ditt hjärta att dunka mest. I hockey är det Frölunda som gäller, även om dom ger dig självmordstankar för tillfället.
Du har klaustrofobi och väljer därför att ta trappor istället för hissen, även om gillar att trängas i små utrymmen.
Du gillar solsken och värme, även om en vit topp i regnet alltid är porrigt!


Jag vill i detta sista inlägg tacka dig, när du läser detta inlägg och kommit så långt som du är nu ställer du dig kanske den uppenbara frågan;
Varför stänger du, SOC, ner bloggen? - Ja, och på den frågan har jag bara ett svar: För att jag kan!

Peace


Julbord, en lebbig tradition. :ordvits 1

Kära läsare av denne blogg!
Jag vill börja med att citara Janne Rydehns text i Torslanda Tidning den 1/12;

Välvald musik, med en duktig discjockey, och avslutningen, som gick i dansens tecken, förgyllde en trevlig kväll präglad av en god och mysig stämning.

Hans text är dock inte helt åt helvete, innan och under middagen var det i princip en mysig och god stämning. Men vi som faktiskt var där har en helt annan bild av julbordet den 27 nov 2010, vi delar andra minnen från kvällen, även om de flesta av oss inte har nått minne alls.
Det är lördagskväll i Torslanda, snön ligger vit över konstgräsplanen borta på Torslandavallen och fotbollssäsongen känns långt bort. Väl inne i klubbhuset välkomnar Monica Brikell med glögg och pepparkakor, hon bär en mysig liten tomteluva och ger ett allmänt städat intryck, :ordvits 2.
Stämningen är god och allmänt ljuvlig när goa gubbar och gummor klätt upp sig över öronen, årets mest dekadenta fest har precis börjat. Några rum bort, i samma byggnad sitter tre a-lagsspelare och inväntar flocken, ett väl organiserat och samlat intåg var så tvunget denna afton. I "aktivitetshallen" som den så elegant benämns sitter en andel av damerna och ivrigt väntar på herrarnas entre, eller som det senare visade sig, mer damer!
Ljot Strömseng inviger kvällen i ära med att hålla ett kortfattat men ack så innehållsrikt tal om dagens tillställning, därefter presenterar han matlagen, det vill säga de bord och i vilken ordningen borden får hämta mat. Givetvis är dambordet sist och herrbordet om så möjligt efter.
Middagen går utmärkt och enligt planerna och på schemat står det Årets...
Årets spelare i herrlaget blev: Erik Olsson, inte helt oväntat med tanke på att han blivit matchens spelare de senaste 10 matcherna. Lite brun om mun Erik, låt mig torka bort det!
Årets rockie var en desto större överaskning om så inte ett skämt: För säkerhets skull slog jag upp ordet rockie och förvånades över min läsning: Rookie är ett uttryck för en person under sitt första år i en sport som har lite eller ingen professionell erfarenhet, jfr. amatör.
Jag hade alltså rätt, inte för att på något vis missunna Anders Lindahl priset men den stora frågan jag ställde mig var, är Anders verkligen en rockie?
Hur som helst, även årets anställd gick till Anders vilket jag hade en större förståelse för, kul att se hur glad han blev för det priset, han blev en helt annan person! GRATTIS ANDERS!
En intern prisutdelning herrlaget och Tobbe Karlsson i synnerhet stod för var Div ettans renaste rövhål, inte helt oväntat gick segern till Näset och Richard Tiberio.
Även prisutdelningen gick snarast planerat och enligt schema, vad kunde nu gå fel tänkte arrangörerna och plockade fram spriten- ja, vad gick fel egentligen?
Tallrikar och dylikt plockas undan från borden och kvällens middag går i ett naffs över till ett mer sofistikerat mingel, efter några minuters minglande hörs en mans strype: Kent har gått, nu kör vi och det gjorde vi!
Janne Rydehn sjöng sedvanligt en torr melodi med taskiga nödrim som fick publiken att lätta på mungiporna.
Herrlaget samt damlaget tröttnade snabbt på den mysiga och goda stämmningen i aktivitetshallen och gjorde därför en annan hall till andra aktiviteter, fotbollsspel i korridoren. Moget, nja men ack så roligt!
Sprit och öl försäljningen flöt på och gick som aldrig förr, Hake var en stor bidragande faktor i det.
Klockan slår halv 11 och de äldre börjar tänka på refrängen, riktigt synd att inte Rydehn hade nån refräng för övrigt!
Det var ungefär vid denna tidpunkt som kvällen tog av stapel.
Joakim fortsatte i samma rasande tempo vid baren att man nästan trodde att det var rea eller nåt, Lotta var inte feg med att hake :ordvits 3, ursäkta haka på. Emma fick dock upp ögonen för whiskey men drack det på samma sätt som öl så det var väl ganska jämt ändå. P Falk besökte baren så ofta att hon som serverade frågade om han ville ha det vanliga när han åter igen besökte vid 11 tiden. Gurra och Lenning hävde i sig öl och sprit, det var ju FF ikväll. Tror även att de tog med sig sprit hem för deras langare är på skidsemester över hela julhelgen. Bothen, Apell, Jenny och Karin tog en paus från baren och gick in i omklädningsrummet för att svina varandra i röven, ni fattar vad jag menar. Lisa och Hake tog en kvällspromenad till okänd ort, resten är tabu. Emma tröttnade på whiskeyn och skickade upp den igen. Hake bjöd lotta på drinkar, utan att använda glas. Lotta fann drinkarna goda och envisades med att låta Lösnitz få smaka, återigen utan att använda glas. P Falk tog en powernapp på herrarnas toalett, Båt och Äpplet väckte honom och han bestämde sig istället för att gå till herrarnas toalett. Det visade sig inte vara bättre där utan att han gick hem, till sin mamma, whaaaat? Lillfalk stannade dock kvar och lärde känna damerna i laget lite bättre, segt att båda falkarna nu konkurrerar om samma musar :ordvits 4.
Klubbhuset visade sig vara dead end och samlingen beslöt sig för att fortsätta festen hos Apell som motvilligt tog på sig värdrollen. Det tog cirka 5 min att transportera sig till Äpplet och festen kunde åter igen dra igång, men inte för alla. Det visade sig svårt för vissa att hitta mellan vallen och torget, Hake fastnade på vägen. Vill egentligen beskriva mer om den bisarra kväll Hake hade men det är svårt, varken jag eller han själv har någon aning om vad som hände eller vad han gjorde.
Hur som helst var festen i full gång hemma hos Apell, hälften av gänget spelade Super Mario och resten socialiserade på toaletten, det blev en toppen kväll som Norrlandsguld mannen brukar säga efter deras lama fester. Denna festen var dock inte lam utan kunglig. Vid tvåsnåret begav sig de flesta hem för att dagen efter mötas av ångest och ryktesspridning- i den kategorin vinner du Lisa.
Som avslutning känner jag mig betvingad att avslöja att filmen ändå fick ett lyckligt slut, Hake överlevde och hittade tillslut hem.
Peace

RSS 2.0