Varför blogg...? För att jag kan!

Sheet vilken helg och avslutning på förra veckan. Det började med att vi i fredags skulle ut med laget, en slags avslutning för en "lyckad" säsong. Målet var ju ändå att åka ner, eller? För övrigt var det typ den tredje avslutningsfesten vi hade, börjar ta dom med en liten nypa salt nuförtiden, missförstå mig inte nu, ingen citron och tequila utan bara salt.

Jag, Falk, Gustaf, Lenning, Äpplet och Tobbe tog bussen in strax innan 5. Kom fram till kapellplatsen runt halv 6. Begav oss mot Landala där vi fått instruktioner att Viberg bodde, det var alltså Viberg vi skulle börja hos. Efter att vi gått en fantastisk omväg i 20 minuter där vi flertalet gånger konstaterat att vi helt enkelt befann oss i fel område. Rolig anekdot är att Tobbe och Äpplet faktiskt varit hos Viberg innan, ändå visste dom inte hurlägenhetsområdet såg ut. Den stora frågan på vägen var om Jocke bodde nära en lekplats, anledningen var att vi trodde vi var rätt när vi befann oss vid en lekplats, problemet var bara att vi inte hittade huset. Äpplet ringde då Vibbe och frågade om han bodde vid någon lekplats, efter att han undvikit frågan några gånger svarade han tillslut nej och vi fick gå vidare. Upptäckte senare på kvällen att han visst bodde vid en lekplats-?!

Hur som helst hittade vi tillslut till Viberg, utanför fann vi även en glad Ahlgren och en full Tor. Ahlgrens lycka gick dock snabbt över till panik.

Eftersom samtliga var "atletiska fotbollsproffs" vägrade alla att ta trapporna, och istället för att dela upp gänget och på så sätt riskera att några kom nån minut senare än de andra trängde alla 8 in i en 2 kvm stor hiss. Det kändes rätt för stunden...

Den var som sagt 1x2 meter stor, inte i det bästa skicket, troligtvis aldrig varit heller. Inga ventiler, skakig.

Allt gick bra tills det återstod 20 cm till våning 6, den våning vi skulle av vid. Där sa det stop och hissen stannade. Tor försökte förgäves öppna dörren men utan resultat- om han ändå hade haft en kofot.

Tor försökte även att tillkalla husets uppmärksamhet genom att oavbrutet spamma nödstopsignalen- som ljöd ett fruktansvärt ljud. Vi andra höll oss ganska lugna, med stor hjälp av Äpplets mintoflaska. Ahlgren höll sig också lugn tills det att luften började bli kvav, då kom han med en genialisk order- sluta andas, som om det skulle hjälpa någon. Vi satt fast i hissen i 45 minuter, jag, äpplet, falk och lenning försökte alla nå hjälp via facebook men utan resultat, det ändå vi fick var att Mikael Fransson med fler gillade det- sadister. För att verkligen strö salt i såren stod Viberg och Lindahl utanför hissen och kollade in samtidigt som de knäckte den ena bärtzen efter den andra.

Höjdpunkten med hissupplevelsen var ändå alla hyresgäster som kom förbi och kollade in, där sitter vi emellan två våningar, 8 killar sittandes ner på hissgolvet och dricker minto, samtligas första fråga var: Sitter ni fast? "Neh, vi förfestar bara lite"- retards!

Lördagen bestod av att bakfull träffa Falken vid Tommys för att avnjuta en kebabtallrik, vi försökte smita från att betala men det gick mindre bra- falk är ju fan känd på stället.

Vi var sedan några veckor tillbaka anmälda till innefotbollstuneringen Umbrella Cup som spelas i Volviahallen. På lördag förmiddag med två timmar kvar till första matchen var vi 5 spelare, dvs en avbytare. Med tanke på att alla var slitna efter gårdagen fattade vi ganska snabbt att detta inte höll, vi kallade därför in Johan MO som blev Clark Kent i frågan. Han löste inte bara Björkroths närvaro, sin kungliga bror imål utan även snygga matchställ att bära. Detta tackade vi honom med att utse honom som capitano.

Orkar inte skriva om alla matcher och alla resultat, poängen är att vi gick vidare till söndagens slutspel. Dagens höjdpunkt var dock att P Falk vann "träffa ribban" tävlingen som hölls i pausen. Det gick ut på att stå vid mittplan och sätta ribban, alla var välkomna att delta och Shaka Dudes som vi hetta, vår egna Falk vann skiten, han belönades med ett gymkort till ett värde av 3 lax. Gratz man!

Det ändå som var av värde på söndagen var att vi gick längre än Bujars lag, i övrigt var dagen piss. Vi spelade spelmässigt vår bästa match men torskade pga av ett självmål, riktigt orättvist.

Soundtracket till helgen har egentligen bara bestått av två låtar, eller en låt och ett album. Det började i taxibilen påväg hem i fredags, så fort vi satte oss i bilen slogs Dead End med Johnossi på. Falk och jag konstaterade båda snabbt att den på något sätt fick representera resten av helgen. På vägen in i lördags spelade vi därför enbart dead end. Påvägen hem spelade vi den igen innan falk föreslog den gamla snowboarddängan Don't cry out med Shiny toy Guns borde få en chans. Vi fortsatte med att lyssna igenom albumet We Are Pilots och jag kan inte sluta lyssna. Major Tom is the shit- believe you me! hela albumet är ett musikaliskt mästerverk av fyra indiepoppare.