Varför blogg...? För att jag kan!

Lördagen den 23 oktober började som vilken annan lördag som helst, väckarklockan fyllde sin funktion redan 07:00. Pigg som en lärka pallrade jag mig bort mot Sarah för att möta Pontus. Jag och Pontus samåkte till vad som skulle bli en mysig heldag med studietema. Parkeringsautomaten var ur funktion och bäddade därför för en kostnadsfri stallplats.

09:00 stängdes portarna och isoleringen gentemot omvärlden påbörjades, en brunsch och åtta timmar senare återvände vi hem mot Torslanda, trötta men ändå ganska förhoppningsfulla. Efter en timmas välförtjänt vila på hemmaplan var det dags att återigen ge sig ut i höstrusket för att möta Göteborgs mörka sida.

Bornhammar bjöd på sofistikerat mingel med mersmak och när taxibilarna vällde in på uppfarten slog klockorna utgång! En opassande SD konversationen med taxichauffören senare befann vi oss vid Victoria- hjärtat av Vasa.

Den spontana kvällen gick ändå inte enligt planen, vad som skulle bli en bra avslutning på en trevlig helgdag blev ett fiasko och när allt såg som mörkast ut så släckte någon jävel ljuset helt.

Utan att gå in på några detaljer avslutades kvällen med att alla mina moralbarrikader sprängdes och vad som tidigare utgett sig för att vara etik kastades i containern utanför en smutsig svartklubb på andralång, bredvid en trött hemlös och en avdankad sargad kommunalarbetare.

Kvällens höjdpunkt och genombrott kom när Sarah rullade in på Clark Kent manér och tog oss under sina armar och flög oss hem.

Nu, några timmar senare ser jag tillbaka på kvällen som en bro över till slummen- som ett steg i fel riktning fast ändå enligt planen- det är okej att vara deppig ibland!