tänker inte skriva att det regnar och blåser...
...för det vet alla. Eller att dessa dagarna på hösten är dom värsta, att dom får en att stanna inne när man tänkt att gå ut eller får en att deppa när man tänkt vara glad. Jag tänker inte skriva det, faktum är att jag inte tänker skriva något alls, för jag orkar inte. Min ork och livslust i allmänhet har blåst bort och hamnat i någon vattenpöl utan räckhåll, dom ligger där som en brasa i mörkret, tillräckligt stor för att lysa upp men utan syre, tillräckligt het för att värma men som sagt, utan syre. Utan syre är det inte ens en brasa, bara virke i en hög, i bästa fall med glöd. För att brasan skall fylla sin funktion och blomma ut i eld behöver man t-sprit, men det hittar man inte i mörkret. kvar blir brasan glödande för att tillslut slockna helt.
Under The Pavement
Kära läsare av min blogg!
Hej bloggen, heeeeej! Sitter i skrivande stund vid köksbordet med en utsökt kopp svart kaffe och med en general white under läppen, lyssnar på Deportees och inväntar förväntansfullt kvällens äventyr. Livet är allt bra rättvist.
Det är en höstmåndag vilket tidigare år inneburit korpmatch men på grund av korpseriens tvivelaktiga spelschema spelas nu matcherna bara varannan vecka vilket dock gör matcherna mer speciella.
Dagens motståndare är Purus, vet inget om dem? Runt 9:tiden ikväll kommer en rapport från matchen på Bottenlagets blogg- Bottenlaget.blogg.se- check it out!
Dagen började stressat, kom sent hemifrån och fick tokköra cykeln genom skogen för att precis hinna- parkade biken mitt på busshållplatsen och fick genom att vifta med armen stopp på bussen. Slogs av frågan var min cykelnyckel tog vägen när jag väl satte mig ner på bussen. Det visade sig senare att den satt i låset...
Sarah med H berättade precis att hon sett min övergivna cykel på burs hållplats och frågat sig själv om det blivit stulen eller om jag verkligen visste att den befann sig där...
Dagens föreläsning handlade om dokumentärfilm och vad som anses vara trovärdigt och realistiskt på duken- hade kunnat vara en sjukt intressant och bra föreläsning om inte gubben bakom mig förgiftat mig med sin svett- seriöst grabben luktade piss eller som erik konstaterade- "som en gammal rutten båt".
Väl hemma tog jag en uppfriskande promenad i höstkylan med Sarah och min nya jacka. Kunde bekräfta att den inte bara hade ytliga attribut utan att den även höll kylan borta.
Nu är det Sörgårdsskolans gymnastiksal som gäller, rapporteringen kommer som sagt på Bottenlagets blogg.
Tja!
Förbryllande kvällstankar...
Kära läsare av min blogg!
Har precis skrivit färdigt en artikel om Torslanda IK.s P-94:or- relativt ointressant för några, rent av piss för andra. Själv förmedlar jag bara budskap utan att lägga någon större personlig vikt i det hela.
När tiderna är tuffa på Torslandavallen efter att herrarna åkt ner i division 2 kan det vara skönt att veta att det finns hopp i de yngre kullarna, framtiden är ljus.
Vaknade relativt nykter för en gångs skull, när jag säger "för en gångs skull" så menar jag enbart söndagar inräknat- vaknade nykter flera dagar denna veckan. Dock reste jag mig upp ur sängen med en smak av skam i munnen, gick dock bort med flux, det är inte flax! Tog brädan ner till DC, gjorde jag inte alls för det var blött, utan jag gick... Väl där möttes jag av en kritisk storasyster som dömde gårdagens utgång utifrån stället vi besökte- jag anser själv att stället inte ryms inom ramarna för en god lördagsutgång för 20 åriga killar, hum, män. men men
Dagen bjöd på pizza och filmvisning, hoppades på Hurtlocker eller strangers on the plain men fick min röst nersågan av The crazies. En "zombie" film som faktiskt bjöd på två timmars underhållning trots att Erik buade ut den till eftertexterna- och han skall vara en filmvetare.
I novembernedräkningens mörker strosade jag på stigarna hem för att möta söndagens ångest, den gångna veckans summeringstankar och den kommande veckans förväntningar. Dags att ge sig in i en ny vecka på samma vis man tar sig ur den gamla- sovandes...
Erkänner villigt att slutpredikan blev aningen flickig men eftersom mitt motto är att aldrig ta bort utan bara lägga till så får det stå kvar- precis som fröken alltid skrev högst upp till vänster under veckans läxa på svarta tavlan:
Låt Stå!
Vuxenpoäng och barnkalas...
En heldag med Pontus Fucking Johansson bjöd ta mig fan på det mesta. Fuck de andra, det är vi som gör det!
"Det är okej att vara deppig ibland"!
Kära läsare av min blogg!
I skrivande stund med Fuck It spellistan som soundtrack och fortfarande iklädd gårdagens kläder har jag svårt att rekonstruera kvällens och jag är osäker på om följande scenario är drömt, upplevt eller påhitt men vad fan spelar det roll...
Lördagen den 23 oktober började som vilken annan lördag som helst, väckarklockan fyllde sin funktion redan 07:00. Pigg som en lärka pallrade jag mig bort mot Sarah för att möta Pontus. Jag och Pontus samåkte till vad som skulle bli en mysig heldag med studietema. Parkeringsautomaten var ur funktion och bäddade därför för en kostnadsfri stallplats.
Campus Linné, det var där allt hände!
09:00 stängdes portarna och isoleringen gentemot omvärlden påbörjades, en brunsch och åtta timmar senare återvände vi hem mot Torslanda, trötta men ändå ganska förhoppningsfulla. Efter en timmas välförtjänt vila på hemmaplan var det dags att återigen ge sig ut i höstrusket för att möta Göteborgs mörka sida.
Bornhammar bjöd på sofistikerat mingel med mersmak och när taxibilarna vällde in på uppfarten slog klockorna utgång! En opassande SD konversationen med taxichauffören senare befann vi oss vid Victoria- hjärtat av Vasa.
Den spontana kvällen gick ändå inte enligt planen, vad som skulle bli en bra avslutning på en trevlig helgdag blev ett fiasko och när allt såg som mörkast ut så släckte någon jävel ljuset helt.
Utan att gå in på några detaljer avslutades kvällen med att alla mina moralbarrikader sprängdes och vad som tidigare utgett sig för att vara etik kastades i containern utanför en smutsig svartklubb på andralång, bredvid en trött hemlös och en avdankad sargad kommunalarbetare.
Kvällens höjdpunkt och genombrott kom när Sarah rullade in på Clark Kent manér och tog oss under sina armar och flög oss hem.
Nu, några timmar senare ser jag tillbaka på kvällen som en bro över till slummen- som ett steg i fel riktning fast ändå enligt planen- det är okej att vara deppig ibland!
AFN!
Respekt
Kära läsare av min blogg!
Tidigt tidigt ljöd väckarklockan, hann knappt få på mig kläderna innan det slog mig att jag redan befann mig hos tandläkarn. Väntrum är världens obehagligaste ställe. Folk sitter så ensamt trots att det är trångt, man är så rädd för att avslöja sin anledningen till varför man befinner sig just där samtidigt som man är skrämmande nyfiken på de andra patienternas skäl. Själv var jag enbart där för rutinkontroll och kunde därför strosa runt med hedern i behåll, jag har inget att dölja...
Det tog kanske en minut innan en sköterska ropade upp mitt namn, anledningen till att väntetiden var så kort var för att jag var fem minuter sen. Sköterskan visade in mig i rum 3, längst ner i korridoren. Vistelsen blev dock kortvarig- Gapa stort, in med saker i munnen, ut igen och skölj. Därefter var det dags att träffa tandläkarn- What up!
Felfria tänder och en dispyt om snus resulterade i att jag var hemma illa kvickt.
Känner mig tvingad att nämna snöfallet som inträffade trots risken för fjortalert.
Blev till en början glad innan jag insåg att hösten passerat allt för snabbt. "Har ju inte ens fått bära höstkollektionen än"?
Snösituationen kändes trots allt blasé.
Vände stolen från fönstret och riktade istället blicken mot datorn och youtube i synnerhet.
Såg samtliga kortfilmer av Crazy Pictures- Respekt. Shet vad dom grabbarna är kungliga! För Er som inte sett klippen än, gör det... NU! För Er andra, se dem igen. Skall därför inte uppehålla Er tid utan låta Er ratta in youtube och njuta.
Tja!
Poesi för retards
Dagens mening: Hans huvud värkte mer än det någonsin värkt och bussen han satt i luktade värre än den någonsin luktat förut. Redan vid det här stadiet visste han hur dagen skulle utformas, vad han inte visste var vad han senare skulle få veta...
Kära läsare av min blogg!
Idag har stora delar av dagen bestått av att hänga i skolan. Vi var förskonade med att slippa föreläsningen men fick i måndags en uppgift vilket tvingade oss dit idag ändå. Dagens möte med gruppen krävde diskussion och analysering av två reklamfilmer, inga ramar nämnda. Vi valde att granska Norrlands Guld reklamen kontra Carlsbergs reklamen- båda filmklippen lockade till heta argumentationer och spårade slutsatser. Jag blev dock tvungen att lämna innan resten av gruppen. Har lite dåligt samvete med tanke på att jag gör det varje vecka, dagens motiv var att Erik kom och hetsade mig- hade dessutom viktigare saker för mig än att analysera ett eventuellt triangeldrama i Norrlands Guld reklamen.
Jag har för övrigt en jävligt skön grupp, en glad bonde, en go gubbe, en emo, ett retard och en moralkärring.
Tillsammans gör vi underverk!
Tja!
Det blev inte så långt och inte så bra... men...
Kära läsare av min blogg!
Ville helt enkelt bara creeda Simon och nämna att det varit en bra dag för bloggen!
Tja!
Filmatiskt möte
Kära läsare av min blogg!
Det första dygnet med bloggen har varit legend..., vänta, för alla er som röstade på SD och sjöng Jimmy Åkesson i en seven nation army tappning, nästa del är ...ariskt. Legendariskt.
Jag såg att 60 pers varit inne och checkat bloggen- shet, borde kanske tänka på vad jag skriver i fortsättningen.
Idag var det i vanlig ordningen filmmöte på Låkeberget. Vi har haft några möten innan för att diskuterar framtida filmprojekt men dom brukar oftast sluta i att vi gör något annat och kommer bort från ämnet. Dagens möte visade på motsatsen- alla var taggade och fokuserade, hade bra ideér och värdefulla inflikningar på de andras förslag- fan till och med kaffet smakade bra idag.
Vi kom fram till en del mycket bra punkter har redan påbörjat ett manus inför en aktuell helgdag, halloween.
Vad vi spånat på så här långt så kan filmen bli riktigt läskig.
Måste fortsätta på manuset nu så det inte blir en julfilm.
Simon stod för det glada humöret och det fantasifulla tänkandet
Erik var mer realistisk och kritiskt tänkande
Själv njöt jag bara av naturen och det goda sällskapet...
Peace And Love
Vi gillar olika
Har fått en del förslag på vad bloggen skall fylla för syfte, vad jag kan konstatera är att vi gillar olika. Jag har trots det bestämt mig för att köra min grej, skriva vad jag känner för och vad som känns värt att skriva, om ni inte gillar det så kan ni dra... neh seriöst, gillar ni inte det så skriver jag om nåt annat... läs min blogg- snälla då!
Har den senaste veckan råkat ut för en del pinsamma eller inte pinsamma men konstiga och osköna situationer.
Som exempel var jag nere och tränade med juniorerna tidigare ikväll då vår träning var inställd och jag missat denna information. Väl på plan träffar jag Måns och närmar mig honom för att hälsa, jag sträcker fram handflatan för att göra en vanlig hedersam handskakning medan Måns går för "bumb:en" det vill säga en knuten hand. Efter några tafatta försök till försoning då han ändrar till öppen medan jag stänger min handflata och tvärtom några gånger hamnar vi i en oklar situationen då han greppar min knutna hand och skakar den upp och ner på ett skumt sätt när vi innovativt och originellt skapar en ny hälsningsgrej.
Samma sak hände nästan i lördagskväll då jag var ute med mina kära vänner Sim Sim, DC, Törn och Adas. Efter en halvlyckad utgång och ett grymt Mc Donals besök beslutade sig Törn för att avvika från resten av gänget och bege sig hem. Vid avskedet går han för highfive, fair enough tänkte jag och slog honom ivrigt på handen som han sträckt upp så högt att den verkligen levde upp till namnet. Lowfive utbrister Törn i samma stund jag klipper till hans handflata så hårt att jag tvingas kämpa för att hålla tillbaka tårarna, efter detta var det hammerfive och fler varianter som fortsatte i några minuter.
Det här är inte okej, jag förbjuder fler än en highfive och har två polare ingen inövad hälsningsvariant funkar handsslag mer än bra. Försöker man göra det fräckare brukar det bara bli väldigt väldigt töntigt.
Peace And Love
Höst- Dags för ett nytt fräscht projekt!
Jag brukar få för mig att starta nya projekt lite då och då. Det senaste i raden är att börja blogga. Idén kändes ganska cool till en början men ju mer jag började fundera på vad den skulle handla om och vad jag skulle skriva desto mer kände jag mig som en mobbad tjej med en påhittad pojkvän i grannkommunen- inte så ball med andra ord.
Hur som helst orkade jag inte radera allt jag skrivit och på så vis köpa det faktum att jag slösat 2o minuter av min måndagskväll så jag fortsatte i samma anda, nu i efterhand ångrar jag mig en aning.
... och med den ganska oklara ingressen och bilden för den delen sitter Ni nog fortfarande och funderar på vad fan jag tänkt att ha bloggen till, vad ni kan förvänta er för inlägg och vem den egentligen syftar till- som svar till er som kommit så här långt i texten och inte bytt webbsida så kan jag bara säga så här: Även jag sitter och funderar på dessa frågor, anledningen till att jag bloggar är- För att jag kan- vilket också fick bli namnet på bloggen plus det tråkiga domännamnet .blogg vilket kändes lamt till en början men eftersom jag inte orkar satsa helhjärtat på detta projekt som troligtvis kommer att vara utdött imorgon så fick gratisalternativet räcka.
Första inlägget skall vara bra, tror jag, eller det borde ju vara det för att locka läsare i framtiden- å andra sidan har jag som målsättning att bloggen skall blomstra med tiden- att den skall ha en konstant uppåtstigande utvecklingskurva, därför lägger jag mig i mitten av min kapacitet. För er som tycker den verkar värdelös och under era standardkrav, återkom om en två veckor så kanske jag nått upp till eran våglängd.
Detta är som sagt ett relativt fräscht projekt, inte själva bloggandet för det är jävligt uttjatat, utan just denna bloggen, därför är inte alla frågor utredda- tex. vad den skall bära för syfte- har ni tips på detta skriv till mig. Med största säkerhet kommer jag inte rätta mig efter er ändå, troligtvis inte ens läsa era synpunkter men skriv ändå för skojs skull.
Har inte kommit på någon direkt "utchekningsfras" än, Peace And Love täcker i princip det mesta och är även politiskt korrekt så det kändes rätt för stunden.
Peace And Love
